Anledningen till att spol- och termostatblandare 9000XE får ”C+” (jämfört med Siljan som har ”B”) är att SundaHus nu infört ett krav på att halten restmonomerer från tillverkningen av polymera material behöver redovisas om halten överskrider en viss nivå (nu är vi alltså nere på ämnesmolekylnivå).

Denna redovisning kräver ett intyg/dokumentation som tillverkaren av råmaterialet behöver förse oss med som visar att halten restmonomerer i råmaterialet inte överskrider gränsvärdena.

Siljan som exempel är en produkt som har ett helgjutet blandarhus i mässing vilket gör att den produkten i jämförelse med 9000XE har hög total vikt. Den höga totala produktvikten för Siljan gör att andelen polymera material inkl. eventuella restmonomerer blir lägre och under redovisningsgränsen och därmed kan få ”B” ur det här perspektivet.

Det här är ett bra exempel på en brist hos både SundaHus och Byggvarubedömningen då man hela tiden utgår från produktens totalvikt när man beräknar halten av ingående material/ämnen (vikt%) och jämför med deras krav på ämnesnivå. Detta gör att vi kan hamna i ett sämre läge bedömningsmässigt trots att vi utvecklat en ny produkt som t.ex. totalt väger 0,5kg mindre (9000XE vs Siljan) och som i sin tur kan vara bättre ur ett totalt hållbarhetsperspektiv.

Intyget/dokumentationen som tillverkaren av råmaterialet behöver förse oss med avseende 9000XE har vi inte lyckats få ännu men vi jobbar på det i dialog med våra leverantörer och tillverkare av råmaterialen.

Sedan kan det tyvärr vara så att vi (och våra konkurrenter) har äldre bedömningar hos SundaHus baserade på samma polymera material som har bättre bedömningsresultat än ”C+” på grund av att SundaHus vid den tiden inte hade detta krav avseende dokumentation avseende restmonomerer.